Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Detta som vart i en veckas tid har vart något av det värsta jag vart med om i hela mitt liv. Ett kapitel i livet som jag inte kommer att glömma. Idag är den första dagen på 6 dagar jag orkar sitta vid datorn, idag är den första dagen jag orkar äta, idag är den första dagen jag orkar sätta på mobilen. Jag har vart helt off och inte rört mig på 6 dagar. Anledningen till detta är att jag blivit så sjuk som jag inte tror många blir. Jag blev inlagd i tisdags kväll på huddige sjukhus. Vi var först i nacka när febern hade gått upp till över 40 grader, och det inte hjälpte med två värktabletter. Då fick de vara nog sa mamma och satte på mig min gås jacka, mina vinter skor, jag grät, jag hade så ont i kroppen. Mamma fick bära mig till bilen som pappa stod med precis utanför. Vi åker till nacka närsjukhus där vi har bokat tid, när vi kommer fram gråter jag fortfarande ( jätte pinsamt, var flera som stod i kön, men jag kunde inte hjälpa mina ben bör mig inte ) vi fick komma fram före alla andra, de tog tempen på mig och den hade stigit ännu mer. Hur som doktorn i nacka skickade oss akut till huddinge, där jag blev inlagd. Så det är hemma och bl.a där jag har tillbringat min tid den här veckan. Vet inte hur många stick jag har fått tagit, vet inte hur många prover jag gjort. Jag är helt slut. Men idag är det den första dagen jag faktiskt klarar av att gå. Men bra, det mår jag inte. Den här veckan har jag fått stå ut med nästan 41 graders feber, slangar i både arm och näsa, fått tagit 13 tabletter av olika slag var dag, åkt rullstol, fått smärtstillande. Jag vet inte allt jag vart med om ( inom sjukhus ) den här veckan. Men sjuksköterskorna var sjukt gulliga och trevliga, jätte fina allihopa. Blev sugen på att börja jobba som det till och med.