Idag hände något som gjorde mig väldigt glad inombords, skriker lite av lycka inom mig. Detta kändes verkligen som det bästa avslutet på sommarlovet. Jag vet att jag sagt och nämnt det tusen gånger, men bara tanken på Turkiet får hela min mage att spricka av glädje. Hela skolåret jag har framför mig kommer inte bli jobbigt, utan jag kommer se det som en utmaning, en utmaning som jag vet att jag kan klara av. Att jag sen nästa sommar kommer få min belöning. Just nu känner jag mig sjukt taggad till skolan , vill bara börja nu så att jag slipper gå hemma och tänka på att jag vill tillbaka. Vill bara börja nu så att skolan snart är över så att jag kan resa tillbaka med mina tjejer.

Annars imorgon så ska jag träffa Hanna. Jag ska visa henne runt lite i skolan (som hon ska börja i på tisdag, wie) minns själv hur nervös jag var första skoldagen. Så ska visa henne vart man ska samlas osv, så himla modig tycker jag som börjar utan att känna en kotte! Men apropå första skoldagen för ett år sedan, om jag tänker efter så känns det som igår. Så om första året i gymnasiet gick fort, då borde fan också två:an gå fort. Så nu blir det bara gasen i botten till Juni år 2012.