Alla hade vi förebilder när vi var små, någon eller något som vi såg upp till. Jag minns exakt vad min förebild var, det var inte någon speciefik person eller sak, utan de var de äldre tjejerna som alltid såg så glada ut. De äldre tjejerna som alltid var glada och sociala mot allt och alla. De som inte vile bråka med någon, utan de som hellre höl sig utanför. De tjejer som alltid ville andras bästa före dem själva. 

 

Jag vet inte varför jag såg upp till dessa, men dem tilltalade mig. Jag kan nu med ett leende på läpparna några år senare säga att jag är den förebild jag engång såg upp till. 

 

Jag älskar mitt liv, de finns de som glömmer bort hur bra de har det. Men tro mig, jag vet. Jag kan inte få det bättre än vad jag redan har. Jag har världens bästa vänner och familj som bryr sig om mig. Samt att jag går i världens bästa skola. Jag njuter av mitt liv varje dag och jag är så extremt tacksam över att jag ens fått uppleva den så fin som den faktiskt kan vara.